Hud som slits itu, jorden delas i sju
Månens reflektion i bladverken bland dyn
Stjärnor tindrar likt tårade ögon i skyn

Ännu en gryning, inte ett dugg olik andra
Genomsyras av en ständig tomhet och olust
Utan någon annan att klandra
Vill inte resa på mig
Inte ens för att få någon ordentlig vila på en riktig bädd
Golvet är alltid närmare, likt en konstant nollpunkt

Lockas ständigt av att frambringa någon form av blodvite
En knivudd av ärrande skärrande förändring
(Ärrande skärrande förändring)
Ett hundratal snitt från en riktning till en annan
Invänta ryckningar därefter konvulsioner
En ljudlös symfoni till intighetens toner

Drar undermedvetet ut i skogen i vanlig oordning
Med en gitarr, tamburin och ännu ett glas vin
Låter de friska vindarna tala genom min skensjuka kropp
Psykedeliska vibrationer skapar stonerpop